När jag satte mig i bilen och backade upp för uppfarten, så satt två små tjejer på trottoaren i solen och lekte. Började genast drömma mig tillbaka. Hur lätt allting var när man var barn, man bara lekte hela dagarna. Mamma och pappa var där och sa åt en vad man skulle göra och de såg till att de blev gjort. Ansvar hade man ingen anning om vad det innebar. Numer är det anorlunda, nu ska jag själv ta hand om mig själv och även andra individer. Jag måste fatta mina egna beslut och ta eget ansvar..

Det är bara mig själv jag har att skylla när allt går fel, visst finns det alltid någon hjärtevän att luta sig tillbaka på. Men att stå på egna ben och fatta rätt beslut är aldrig lätt.

En del saker kan man inte fråga andra om råd om, utan måste fattas helt själv. Det är bara att lära sig att ensam är starkast tillslut. Ingen kan leva ditt liv åt dig!!